Svenska Lottakåren har en särställning

Du har varit ÖB i ett par månader nu, hur känns det?

– Generellt sett så känns det jättebra. Det är en positiv situation att kliva in i det här jobbet, men det är ju på grund av något mer allvarligt. Omvärldsläget gör att vi är uppmärksammade och att vi är prioriterade. Förståelsen kring Försvarsmakten och alla verksamheter kring det ökar både i samhället och bland våra folkvalda. Ur det perspektivet är det lättare än det var för några år sedan. Det är också generellt sett en väldigt god stämning i organisationen, som det inte var för några år sen, då man famlade lite och inte kände draget i verksamheten eller att det var i fokus. Nu är det full fart framåt. Det är kul, men också intensivt med mycket att sätta sig in i. Det är ett allvarligt läge. 

När du säger allvarligt läge, vad syftar du på då?

– Det är hela omvärldsutvecklingen. Jag tänker på kriserna i världen som just nu är mest fokuserade kring Syrien, Irak och platser i Afrika. Det genererar flyktingströmmar som påverkar varje samhälle i Europa. Flyktingar är inget hot, men det påverkar allt vi gör. Tittar vi runt hörnet, i vårt närområde, så ser vi en rysk hård försvarsreform. Trots ekonomiska utmaningar fortsätter man försvarsreformen. Man har visat gång efter annan att man är beredd att använda sina militära resurser för att nå sina politiska mål. Jag tänker på annektering av Krim, östra Ukraina och nu har man gått in i Syrien. De har kapaciteten, de flyttar materiel och personal långa sträckor på kort tid och genomför militära operationer. Detta gör det väldigt komplext.

Finns det något mer som gör läget allvarligt?

– För det första vill jag säga att det inte finns något direkt hot mot vårt land. Vi har inget Ryssland som står och väntar runt hörnet, det är inte det jag säger. Men vi ser att vi är under påverkanskampanjer kontinuerligt, med informationsoperationer och det vi kallar för hybridkrigföring. Det är när man påverkar hela samhället, inte bara det militära, med medel som är svåra att upptäcka. Det är gråzoner mellan det som är väpnad konflikt eller krig och fred, gråzoner mellan civilt och militärt. Hela den bilden är oerhört komplex. Vi fokuserar nu på Östersjön där det pågår verksamhet, inte bara från Ryssland utan även andra länder. Det finns all anledning att vara uppmärksamma och noggranna i det vi gör, för det här kan mycket lätt bli konfliktytor. Så ungefär är bilden. Den är komplex och svårbedömd. Vad är nästa steg i det här? Det är det som är svårt att bedöma.

Många av Svenska Lottakårens medlemmar har varit aktiva i tio, tjugo år eller ännu längre. Hur kan man jämföra läget tidigare med det vi har idag?

– Det är något av en tillbakagång. Vi har en helt annan situation idag än till exempel under Kalla kriget. Fokus då var det nationella försvaret och skyddet av landet. Totalförsvaret var en naturlig och integrerad del, man tittade i telefonkatalogen och på första sidan stod det vad man gör om det blir krig. Alla visste var skyddsrummet fanns. Man hade en skyddsmask. Man kände till frivilligverksamheten. Många hade en del i detta, sedan försvann det under ett antal år med ett lägre hot mot landet, med en säkerhetspolitisk lösning där vi egentligen gick ut och stöttade andra delar av världen. Många börjar känna igen sig nu, inte för att läget är detsamma, utan för att vi åter fokuserar på det nationella försvaret. Det känns bra för många och man är beredd att kliva in i det här på ett annat sätt. Det anställda försvaret och det frivilliga försvaret hör ihop, vi ska vara väl integrerade och vi måste vara väl integrerade med samhället i övrigt. Vi klarar oss inte utan stödet från det civila samhället, och det civila samhället kommer inte att klara sig om man inte är beredd och har planerat för det som kan komma. Det tror jag Svenska Lottakåren, precis som mina anställda, känner igen sig mer i idag.

Hur ser du på möjligheten för lottor att göra en insats?

– Lottorna ska fortsätta göra det fantastiska jobb de gör. Det är en helt unik organisation, först och främst är det bara kvinnor. Det finns fantastiska möjligheter. Om man tittar på alla som kommit till Sverige med annan etnisk bakgrund eller religiös tro, det är ingen självklarhet för dem att kliva in i en organisation där det både finns män och kvinnor. Där kan man göra mer. Alla frivilligorganisationer kan göra mer. Vi kommer att se mer av det och frivilligverksamheten är ett grundfundament. Ni syns där ute och många gånger är Försvarsmaktens ansikte utåt just hemvärnet och frivilligverksamheten. Det måste man komma ihåg, för det är väldigt viktigt. Stab och förplägnad kommer att behövas på den militära sidan och i totalförsvaret. Många av myndigheterna och försvarsorganisationerna kommer att behöva stöd i sitt arbete. Jag är helt övertygad om att det finns mer att göra, och det är välkommet!

Behöver också det civila försvaret stärkas framöver?

– Ja absolut, och på bredden. Tillsammans med MSB har Försvarsmakten fått ytterligare en uppgift från regeringen att vi ska lämna plan framåt för den civila delen och totalförsvaret. Vad behöver göras, vad är prioriterat och vad ska vi göra? Det måste alla förstå. Vi har inte det vi hade för 10-20 år sedan, det är något som vi med medvetenhet lämnade då. Men nu måste vi tillbaka. Det är en förutsättning för att det militära försvaret ska fortsätta och vice versa, för att klara uppdraget.

Hur ser du på vikten av att kvinnor deltar i Försvarsmakten?

– Det är helt avgörande, det är ju halva svenska befolkningen. Det är därför jag säger att Svenska Lottakåren har en särställning som organisation. Och jag hör att ni lyckas med att rekrytera. Jag måste vara självkritisk och titta på min egen organisation. Vi har inte nått målet vad gäller antal kvinnor i Försvarsmakten. Det är besvärande för mig. En försvarsmakt behöver vara jämlik, till att börja med mellan anställda och frivilliga, alltså att alla känner lika mycket att de är en del av det här. Den behöver också vara jämlik mellan det civila och militära. Vi behöver en försvarsmakt som har en mångfald som är bättre och mer omfattande än idag. När det kommer till jämställdhetsfrågan måste Försvarsmakten öka nivån av jämställdhet. Det kan inte vara så att vi ligger på några få procent kvinnor i uniform, som ett exempel. Vi får inte det genomslag som vi skulle kunna få och blir inte så effektiva som vi behöver vara. Jag skulle välkomna det samtalet även med Svenska Lottakåren, om hur ni ser på detta och om det är något vi har missat. Både vad det gäller rekryteringen och att bibehålla personal. Där finns det att lära.

Tror du att Svenska Lottakåren kan vara en väg in för unga tjejer till försvaret?

– Absolut, jag är helt övertygad. Den generation vi rekryterar idag har vuxit upp utan den informationen och förståelsen för vad försvaret är, som man hade för några decennier sedan. Det finns inte längre en självklar värnplikt med mönstring. Jag tror det kan vara lättare för frivilligorganisationer i samhället att attrahera de yngre och inte minst de unga och kvinnor. Det välkomnar jag, om det skulle kunna vara någon form av insteg. Det är fantastiskt bra om ni rekryterar för er egen verksamhet, men om man dessutom kan få ett intresse för vad försvaret är och faktiskt sedan ta en anställning så är det jättebra. Ibland får jag argumentet att man inte kan jämföra frivillig verksamhet med den professionella. Men jag tror att det finns många likheter och att ni har massor av erfarenheter.

– Jag är väldigt mån om den fina relation som vi har med de frivilliga verksamheterna, för mig är det angeläget och något vi ska fortsätta med. Jag är glad att ni kom hit idag.

Berätta mer om vad det nationella försvaret innebär.

– Det innebär ett nytt fokus, ett nytt sätt att arbeta. Förmodligen innebär det en annan fördelning av personalkategorier. Det är uppe i form av en utredning där man tittar på en mix av frivilliga och anställda. I grund och botten finns det fördelar med att det finns frivilliga. Man kliver in i det för man har attraherats av det. Ett komplement kan vara att vi under pliktlagen kan kalla in unga kvinnor och män för mönstring och få den naturliga fördelningen från samhället, geografiskt, med olika bakgrunder och kompetenser. Det är nog en styrka. När omvärldsutvecklingen i allt väsentligt var positiv kunde man fokusera i andra riktningar. Man valde att bidra på andra håll i världen med de resurser vi har. Det byggde på frivillighet. Vi kunde inte nyttja de värnpliktiga så man gick mot frivillighet och anställning. Det har tjänat oss rätt väl, men nu är det tillbaka igen till fokus på landet. Det är så mycket av försvarsviljan som sitter i det här, den är utpräglad och väldigt tydlig, särskilt i den frivilliga verksamheten. Man måste förstå att alla medborgare är en del av det svenska försvaret. Alla medborgare kommer att behöva utstå umbäranden den dag landet sätts under hård prövning. Det är där det måste börja.