100 år i samhällets tjänst

När Svenska Lottakåren grundades 1924 var det långt ifrån självklart att kvinnor skulle få delta i försvaret av Sverige. Lottakåren grundades i en tid då kvinnor var ”dem som skulle försvaras” och kvinnor hade ytterst få möjligheter att engagera sig i Sveriges försvar om de ville. Sedan dess har Lottakåren spelat en central roll när det gällt utvecklingen av kvinnors möjligheter att aktivt bidra till ett tryggare och säkrare samhälle – både inom det civila och militära området. ​

Genom att få kunskap om hur Lottakåren har formats till den organisation den är idag förstår vi också bättre vilka vi är nu. Lottakåren har inte utvecklats i ett vakuum opåverkad av det som hänt i omvärlden, Lottakåren har inte heller tagit en passiv roll i utvecklingen av den. Ömsesidigt har omvärlden, samhället och Lottakåren påverkat, och fortsätter påverka, varandra för att bli den organisation som Lottakåren är idag.  ​

Lottakåren ger kvinnor en aktiv möjlighet att göra en insats för sitt land och för krigsdrabbade människor världen över. Det är ett val du gör själv och som du ägnar dig åt på din fritid, inte för att du måste, utan för att du vill.

Mellankrigstiden (1924 - 1939)

Lottarörelsen grundas och tar fäste i samhället.

Perioden 1924–1939 var en period där fredsoptimism, trygghet och hopp om en varaktig fred efter första världskriget byttes ut mot depression, upprustning och internationella spänningar som ledde till ett andra världskrig. ​

Det var också en period av stora sociala och tekniska framsteg som förändrade människors vardag i Sverige i grunden. ​

Inte minst innebar det förändringar för kvinnor vars rättigheter och möjligheter att styra över sina egna liv förändrades drastiskt. Svenska kvinnor röstade exempelvis 1924 i sitt andra andrakammarval (senare riksdagsval) och lottakårens grundare Tyra Wadner tog ett stort steg mot att kvinnor skulle få fler möjligheter att engagera sig för Sveriges försvar.  

10 september 1924

Det som skulle komma att bli Svenska Lottakåren grundades den 10 september 1924 under namnet Föreningen Stockholms Landstormskvinnor. Initiativtagaren var en officershustru – Tyra Wadner. Hon hade tillsammans med sin man besökt Finland och blivit inspirerad av den finska Lotta Svärd rörelsen. Hon såg behovet av ett aktivt stöd till den svenska Landstormen (nuvarande Hemvärnets föregångare), som var i behov av främst pengar för att kunna genomföra övningar.

Skaran av kvinnor, som kallade sig för lottor efter den finska förebilden, växte snabbt. Man anordnade basarer och lotterier och bidrog under loppet av bara några år med mer pengar till Landstormen än vad den svenska statsmakten gav i bidrag. Från starten fanns också Landstormskvinnorna med på Landstormens övningar där de stod för förplägnaden.

Landstormskvinnorna växte fort i antal och 1927, endast tre år efter grundandet, fanns hela 29 Landstormskvinnoföreningar runt om i landet.

Beredskapstiden (1939 - 1945)

Svenska Lottakåren växer explosionsartat och lottornas uppgifter blir allt fler.

Hösten 1939 bröt andra världskriget ut i Europa och Sverige trädde in i en period av höjd försvarsberedskap. Krigets hotfulla skuggor sträckte sig över landet och Sverige och dess medborgare tvingades förbereda sig på det värsta. ​

Det moderna och totala kriget som andra världskriget innebar krävde att samhällets alla delar skulle bidra till att höja försvarsförmågan i händelse av krig. I detta läge blev Lottakåren och lottornas kompetenser och utbildning av stort värde. ​

Under beredskapsåren växte organisationen och allt fler kvinnor engagerade sig för att få göra en insats. Lottorna fick många nya uppgifter och ansvar i takt med att de fick möjlighet att visa deras verkliga potential och kompetens. Tjänstegrenarna blev fler och fler och Sveriges statsmakt såg tydligt behovet av lottor. 1942 utbildades över 21 000 lottor och 1943 hade Lottakåren sin högsta medlemssiffra någonsin – hela 110 813 kvinnor var då lottor.