Så firar Östgöta-Tjust lottakår 100 år

Hundraårsjubileet för Östgöta-Tjust lottakår sammanfaller med mycket annat som händer i framför allt Linköping under året. Flygvapnet fyller också hundra år vilket firades med flygdagarna 21–23 augusti på helikopterflottiljen Malmen.

– Där var vi väldigt inblandade, och under Beredskapsveckan ska vi som vanligt vara ute tillsammans med myndigheter, kommuner och regionen för att prata totalförsvar och krisberedskap. Officiellt är 19 september vår hundraårsdag, men då är det en stor beredskapsövning för alla civila stabsassistenter, så vi har valt att ha vårt eget firande den 12 september, berättar Ulrika Skoogh.

Firandet börjar med en familjedag då alla lottor i kåren är inbjudna tillsammans med sina familjer. 

– Då kommer vi att ha mat, olika aktiviteter som tävlingar. Våra stabsassistenter ska samtidigt få öva genom att ta hand om gästerna och hålla i olika stationer, hur man tänder med tänd stål, hanterar en vev radio med mera. På kvällen blir det en gemensam middag för bara medlemmarna, som förstås innefattar hedersomnämnanden och medaljutdelningar, fortsätter Ulrika.

Från många kårer till en stor

1926 blev både Linköping och Norrköping landstormskvinnoföreningar. 1942 bytte alla kårer namn till någon form av lottakår, Norrköpings armélottakår, Linköpings armélottakår, Motala lottakår. 

– Då hade alla större samhällen en lottakår och Östergötland hade flest kårer i landet, 25 stycken. Sedermera slogs alla kårer i Östergötland och Tjust ihop till en enda stor lottakår, berättar Ann Bark som själv varit lotta ända sedan 1981.

Några nedslag i historien är 1932 då Östergötland bjöd in till en rikslandstormstävling, och krigsåren då lottor skickade både brev och kläder till svenska soldater.

– Landstormstävlingen genomfördes i närvaro av Gustaf V och ett stort antal kvinnor kom från hela Sverige till Linköping. På kvällen var det bankett för 1 200 personer. Under krigsåren på 40-talet skickade lottor brev till beredskapsinkallade soldater och stickade även strumpor, vantar och mössor till dem, berättar Ann. 

Skifte från militärt till civilt fokus 

För både Ann och Ulrika blev försvaret inte bara ett fritidsintresse utan ett jobb. Ann ville göra värnplikt och bli officer.

– Men jag hade inte tillräckligt bra skolresultat. Så jag blev lotta istället och arbetar som uppdragsledare militär stab på Lottakårens kansli. Jag har också ett militärt avtal sedan 1982 som chef på en hemvärnsbataljon, säger Ann. 

Ulrika gick med 20 år senare än Ann, men har ändå hunnit med snart 25 år som lotta och 22 år i Försvarsmakten.

– Eftersom det fanns lottor längre tillbaka i släkten var jag lite nyfiken, så jag gick med 2002. Jag gick en militär grundutbildning till stab- och sambandsassistent som det hette då, med ett militärt avtal som chef ledningspluton i Hemvärnet. Sedan började jag även jobba i Försvarsmakten och är numera på Helikopterflottiljen i Linköping som kompaniledningsstöd.

Ann och Ulrika har båda upplevt kårens utveckling och de tuffa åren under nedrustningen av försvaret.

– Jag kallar det för det ”svarta hålet” när jag pratar med mina elever. Våra avtal med alla stridskrafter förutom Hemvärnet i det närmaste försvann och det blev stora tapp i medlemskap. Vi var tvungna som organisation och kår att hitta nya sätt att vara relevanta i det vi gör, säger Ulrika.

- Det ”svarta hålet” ledde till ett skifte från ett militärt till civilt fokus där lottakåren inriktade sig mer på att stödja samhället i stort, bland annat under covid-pandemin. 

– Sedan fick vi tyvärr en skjuts uppgång i intresserade på grund av en orolig omvärld bland annat av Ukraina-kriget som ledde till ett ökat medlemsantal och att den militära delen har vuxit samtidigt som den civila beredskapen blivit högaktuell, fortsätter Ulrika.

– Ja, nu står vi på tre ben, ett militärt igen som är på uppgång och ett lika stort civilt ben med stöd till myndigheter. Och det tredje är all utbildning till allmänheten, inte minst i krisberedskap, säger Ann.

Framgångsrikt förändringsarbete

Inför 100-årsfirandet uttrycker Ulrika en stark stolthet över hur kåren har anammat och hanterat de utmanande svängningarna. 

– Jag har en styrelse med mig som är fantastisk på att jobba och vi har flera utbildade instruktörer som är otroligt aktiva ute i allmänheten och håller utbildningar. Ett roligt tillfälle var när vi höll beredskapsutbildning för niondeklassare på en skola i Vadstena. Efter teori och föreläsningar om beredskap avslutades veckan med att vi var där en dag och höll i ett antal stationer där de fick prova på att tända stormkök, tända med tändstål och jobba med vevradio. Det var fantastiskt roligt att vara ute och prata med de här ungdomarna. Så vi är efterfrågade idag på ett sätt som vi inte var för kanske fem år sedan. Det är jätteroligt, säger Ulrika.

Lottakåren inspirerar till värnplikt – och tvärtom

Just nu arbetar Ulrika och hennes styrelse med att skapa en särskild ungdomsgrupp för att ta tillvara nya yngre medlemmars engagemang. 

– Det finns ett community inom Svenska Lottakåren där du kan vara med oavsett vilken kår du tillhör. I början av sommaren hade vi ett Zoom-möte där vi bjöd in alla tjejer mellan 15 och 25 år för att peppa dem att gå alla ungdomskurser, säger Ann.

Lottakåren får också mycket draghjälp av den allmänna värnplikten där även tjejer kallas till mönstring. Många som är nyfikna går då vägen via Lottakårens kurser där man kan prova på vad militär grundutbildning innebär. 

– Inför flygdagarna hade vi ett projekt där vi ska jobba just mot unga tjejer för att inspirera dem att vilja och våga söka värnplikten. Förra året på helikopterflottiljen hade vi faktiskt en hel pluton i grundutbildning som bara var tjejer, berättar Ulrika.

På så sätt hjälper Lottakårens ungdomskurser till att få fler tjejer att göra värnplikt, samtidigt som värnplikten hjälper till att attrahera fler tjejer till Lottakåren.

– En del av dem som inte tar anställning i Försvarsmakten, men ändå tycker att det här är viktigt, blir lottor istället. Så det går absolut åt båda håll. Det handlar om att bygga individen till att våga, och det fortsätter vi göra fortfarande efter 100 år. 

Text. Eva Jönsson, Copyfabriken