Medmänsklighet som gör skillnad

Miljontals människor i Syrien har tvingats att lämna sina hem. De flesta befinner sig på flykt i Syrien eller har tagit skydd i flyktingläger i grannländer. Där lever de hoppackade utan tillräckligt med mat, värme och sjukvård. En del av dessa flyktingar har i desperation vänt sig till Europa för att söka asyl. Vissa tar vattenvägen över Medelhavet medan andra går tusentals mil via Turkiet. Båda vägar är fulla av risker, vissa så stora att en del inte överlever resan.

I början av september publicerade världens medier bilden på en död treårig pojke som spolats i land på en strand i Turkiet. Pojken har blivit en symbol för flyktingkrisen som i dag anses vara mer omfattande än den under 90-talets Balkankrig och till och med jämförs med den under andra världskriget. Mellan 2012 och 2014 ökade antalet  asylsökande i Sverige från cirka 40 000 till 80 000. I början av november i år låg den siffran på över 120 000. Flyktingar från Syrien bildar i dag den största gruppen. I slutet på september i år ökade flyktingströmmen explosionsartat och Migrationsverket var i behov av stöd. Då vände de sig, genom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, till Svenska Lottakåren och de andra frivilliga försvarsorganisationerna. Lottakåren hade redan engagerat sig i flyktingkrisen på flera håll i landet, men när behovet ökade så drastiskt efterfrågades en samordnande funktion för alla frivilligkrafter i Malmö. Lottan Carina Cergh, med lång erfarenhet av stabsarbete, antog utmaningen. Huvuduppgiften innebär schemaläggning och bemanning av flyktingmottagningar och transitboenden i Malmö och Ljungbyhed.

– Vi har inrättat en stab i Malmö som arbetar med samordning av frivilliga från alla organisationer som vill hjälpa till på flyktingboenden. Många lottor är delaktiga även på plats, bland annat i Jägersro och Ljungbyhed. De hjälper bland annat till med registrering och utdelning av mat och täcken. De hjälper även till med transporter till vårdcentralen och tandläkaren. Vår organisation sitter på en stor kompetens inom stabsarbete och ledarskap så vi känner oss trygga i ledande och samordnande roller, säger Britta Christott, Svenska Lottakårens centrala kontakt för organisationens insats i flyktingsituationen.

En av alla lottor som har gjort en insats  på Migrationsverket i Malmö är Agnetha Larsson. Under tre nätter i oktober stöttade hon ordinarie personal med att registrera asylsökande barn för att säkerställa att de kom till rätta i processerna. Många av barnen är ensamkommande och löper risk att bli lurade av vuxna som vill tjäna pengar på dem. Därför sköttes registreringen under nattetid då man kunde låsa dörrarna och stänga obehöriga ute.

– Innan vi fick in rutinerna var det ganska kaosartat. Jag och mina lottakollegor gjorde vårt bästa för att vara till hjälp. Vi sprang ärenden, fotade och mätte barnen och tog deras fingeravtryck. Det största hindret var språket och ibland var det jobbigt att se hur rädda de var och samtidigt inte kunna lugna dem. Som tur var fanns det några som talade dari, arabiska och farsi, men ofta fick man klara sig själv. Då tänkte vi på att le mycket och tala med snälla röster så barnen skulle förstå att vi ville dem väl, berättar hon.

Agnetha menar att det är svårt att inte bli berörd av situationen, men att hon lyckades hålla ihop på plats. Efter några nätter blev arbetet lättare när en lista med ord på språket dari sattes ihop som alla kunde använda sig av.

– Efteråt är det många tankar som cirkulerar. Vad kommer att hända med barnen? Kommer de att få det stöd de behöver eller kommer de att råka illa ut? Många av dem har ju varit med om så fruktansvärda saker och man vill ju bara att de ska få vara trygga nu, säger Agnetha.

Transitboendet Ljungbyhed ligger ett par mil öster om Helsingborg i Skåne. Det är ett av Sveriges största boende med kapacitet att hysa 1 100 personer. Dit kommer både ensamkommande människor och hela familjer i alla åldrar. Även där finns Lottakåren på plats och fördelar sängplatser och hjälper flyktingarna med sina papper. Två lottor som har engagerat sig där är Liv Lindholm och Anna-Kerstin Arvidsson från Landskrona lottakår. Dag som natt har de inventerat sängplatser och lotsat flyktingarna rätt. Är någon i behov av vård så följer de med till sjukhuset för att hjälpa dem hitta rätt och göra sig förstådda.

– Ibland är det svårt att kommunicera eftersom de flesta bara talar bräcklig engelska. Särskilt svårt är det när det kommer till registreringsfrågor eller när någon har frågor om asylprocessen. Men vi använder gester och gör vårt bästa för att hjälpa dem, berättar Liv Lindholm.

Både Liv och Anna-Kerstin berättar att de boende både är vänliga och tillmötesgående.

– Det känns bra att vara med i en organisation som har som målsättning att göra samhället bättre och tryggare. Även om vi ibland upplevde svåra stunder så var det positiva så mycket större. Det är det vi kommer att bära med oss i minnet, säger Liv.

Som den afghanske mannen i tjugofemårsåldern, som berättade att han redan hade lärt sig det svenska alfabetet.

– Han tyckte dock att bokstäverna å, ä, ö var svåra, men försäkrade att han skulle jobba på dem, berättar Liv.

Även i stockholm skedde stor anstormning av flyktingar och då startade en del privata aktörer tillfälliga akutboenden runt om i staden. Lottakåren hjälpte bland annat till på boendet på Nobelberget utanför Sickla och på Fryshuset. Eva Nolsäter, vice ordförande, var en av de som ställde upp på Fryshuset och fungerade lite som en alltiallo under några dagar i september.

– Hundratals människor låg på madrasser i Fryshusets baskethall. Vi delade ut smörgåsar och kaffe och såg till att alla fick hygienartiklar och kläder. Några av oss hjälpte till vid entrén och såg till att inga obehöriga  kom in, berättar hon.

Eva beskriver upplevelsen som en otrolig  erfarenhet och menar att den har öppnat hennes ögon.

– Jag har blivit mer ödmjuk inför det liv jag lever i Sverige och är tacksam över att ha fått möjligheten att hjälpa till. Det är ju detta Lottakåren handlar om – att visa solidaritet och att ställa upp för varandra. Det har vi gjort ända sedan vi bildades 1924. Sverige är ett så rikt och tryggt land och därför borde det vara en självklarhet att ställa upp och ta emot fler flyktingar. De är inte annorlunda jämfört med oss och har gått igenom oerhörda svårigheter. Jag önskar att fler vågar öppna sina armar och visa medmänsklighet, säger Eva Nolsäter.