”Jag hade skjutit med luftgevär en gång kanske”

– Det var väldigt roligt, jag lärde mig otroligt mycket, lärde känna nya människor och blev ännu mer medveten om att vi alla är viktiga och kan bidra, berättar Alexandra Jageland som är 41 år och bor i Halmstad.

Eftersom Alexandra visste att hon ville bli militär stabsassistent gick hon med i Svenska Lottakåren våren 2024 och anmälde sig direkt för att kunna gå GU-F, Grundläggande soldatutbildning för frivilliga, i november 2024. Befattningsutbildningen till stabsassistent blev hon klar med i början av oktober 2025. 

Men först behövde hon alltså gå GU-F. Två veckors intensiv soldatutbildning innebar mycket som var helt nytt för Alexandra som till vardags arbetar med HR. 

– Det var långa dagar och mycket att lära sig på kort tid. Så i början kände jag mig som ett barn i skolan, tyckte inte att jag kunde något och förstod inte hur jag skulle lära mig allt, men det faller på plats efter hand, säger Alexandra.

Utbildad på AK4

En helt ny och lite skrämmande erfarenhet var att hantera ett vapen.

– Jag har skjutit med luftgevär kanske en gång i mitt liv, och jag utbildades på AK4 som är ganska tungt. Eftersom jag använder händer och armar till att knappa på en dator till vardags var det jobbigt att bära och hantera det hela dagarna. Jag har också stor respekt för vapen och att det kan gå väldigt fel om man gör fel. Men vi hade väldigt bra och lugna instruktörer som gjorde att jag kände mig trygg.

Apropå trygghet, blir man mer eller mindre trygg av att gå en utbildning där man lär sig skjuta skarpt, får insikt i försvarets upprustning och blir påmind om hoten och osäkerheten i omvärlden? 

– På sätt och vis faktiskt tryggare. Jag har fått mer förståelse för Försvarsmakten, vilken kompetens det finns inom Hemvärnet och känner mig mer redo. Om det skulle hända något i Sverige så vet jag min uppgift och att jag kommer att kunna bidra, säger Alexandra som nu har tjänstgöringsavtal som stabsassistent med Hemvärnet.

Att ta en dag i taget – och släppa kontrollen

Bland det mest värdefulla förutom de nya kunskaperna tycker Alexandra var känslan av sammanhang och att alla, oavsett befattning eller uppgift, är en viktig del i försvaret. 

– Det är också en ynnest att få lära sig så mycket och en hel del som du har nytta av i ditt civila liv också, som sjukvård, första hjälpen och hjärt-lungräddning – och att få pusha sina gränser, gå utanför sin bekvämlighetszon, säger Alexandra.

På ett personligt plan har hon tagit med sig insikter om sig själv och vad hon klarar:

– Till exempel att inte ge upp även om det är jobbigt. Att ta en dag i taget. Jag har ett starkt kontrollbehov och vill kunna planera min egen dag, men här hade jag ingen kontroll, jag visste inte vad som skulle hända imorgon, när jag skulle få mat nästa gång, sådana saker. Men utbildningen är väldigt välplanerad och det finns en tanke med allt, så det är bara att lita på processen.

Så kan du förbereda dig – Alexandras tips

Utan tidigare militära eller andra liknande erfarenheter kan det vara svårt att förbereda sig för GU-F. Så här säger Alexandra om hur hon själv gjorde och vad man kan behöva ta med sig både i kappsäck och inställning:

– Vi bodde åtta personer i varje rum, så var förberedd på att det inte blir så mycket egen tid och att du inte kan ha så mycket kontakt med anhöriga. Har du småbarn kanske du inte hinner ringa och säga god natt till dem när dagen är slut vid niotiden, säger Alexandra som själv ”bara” lämnade en sambo och en hund hemma.

Tålamod, överseende och hänsyn är andra saker att rusta sig med, menar hon:

– Det här är inte tillfället att störa sig på folk. Alla kommer att vara trötta, ha skoskav och ont någonstans emellanåt. Alla kommer att ha en dålig dag när man tycker att allting går åt skogen. Så det är jätteviktigt att visa hänsyn, hjälpa och stötta varandra. 

Samtidigt är de två veckorna så intensiva och går så fort att man knappast hinner längta hem.

– Ja, så var det både på GU-F:en och stabsassistentutbildningen, de första dagarna kändes det som att herregud, ska jag vara här i två veckor? Sedan säger det bara svisch, säger Alexandra.

När det gäller praktiska saker – ta inte med för mycket, råder hon.

– Öronproppar kan vara bra att packa med, men du behöver nästan inga privata grejer, och definitivt inget smink. Privata kläder behövs nästan inga, bara något bekvämt att ha på kvällen.

Det blir som en familj

Mycket nytt och en del utmaningar som sagt, men det Alexandra räknade med skulle bli en utmaning blev inte det:

– Jag trodde att det skulle bli tuffare att umgås med nya människor 24 timmar om dygnet och byta om, borsta tänderna och andra intima saker, men det gick över jättefort. Eftersom man umgås så nära orkar man inte bry sig om det.

Hon lyfter också fram trivseln och gemenskapen i gruppen på omkring 30 personer, både män och kvinnor. 

– Ja, det blir lite som en familj. Eftersom jag bor i Halmstad där GU-F-en genomfördes kunde jag åka hem på reflektionsdygnet, men det var nästan så jag längtade tillbaka när jag var hemma.

Att man kommer varandra nära gör det också tufft att skiljas åt efter utbildningen:

– Ja, jag hade verkligen separationsångest när man varit så nära och det kändes tomt att säga hej då. Många i gruppen bor i andra delar av landet, så det är inte så troligt att man träffas igen. Men vi var ett gäng som hade återträff i somras och det var jätteroligt, så vi ska försöka fortsätta träffas en gång om året. 

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken