I händelsernas centrum

Ena dagen lär jag ut engelska och svenska inom Kriminalvården – nästa dag sitter jag i en bunker i Polen där NATO leder en stor datoriserad flyg-, armé- och marinövning.

Publicerad 15 juni 2012
Kristina Wallenbeck Fürstenberg, luftstridssamverkanslotta, tilsammands med en lottakollega

Nä, riktigt så ser det inte ut, men övningen i Polen förra sommaren var otroligt spännande och jag skulle göra det igen i morgon om jag fick förfrågan.

Mycket vilar på mina axlar

Som ställföreträdande luftvärnsledare är jag spindeln i nätet – jag befinner mig i händelsernas centrum och ska se till att alla får den information de behöver. Ett misstag från mig och säkerheten i både luften och på marken äventyras. Samtidigt ska vi ha så bra koll på systemen och helheten att vi ska kunna gå in och ersätta luftvärnsledarna när behov uppstår. Min intressanta uppgift den här gången var inte luftvärnsledarens utan att inom flygövningen sammanställa alla länders slutrapporter till en Nato-gemensam sådan. Att Natorepresentanten Miguel Rodriguez Lozoya gratulerade Sverige för att ha ”bidragit med en så högt kvalificerad kraft för att stödja våra aktiviteter” gjorde inte saken sämre.

Grönt hjärta och spännande lottaliv

Vägen till bunkern i Polen har varit lång, mycket varierad och spännande. Jag har alltid närt en längtan efter att bli lotta. Men innan jag läste tidningsannonsen om rekryteringsträffen i Jämtland för drygt 30 år sedan lyckades det alltid komma något i vägen – studier, flytt, nytt jobb och familj. Men då kom jag iväg till mötet och sedan dess har jag varit lotta, vilket jag inte ångrar för en sekund.

Det har varit fantastiskt roligt och utvecklande. Jag har fått vänner för livet och upplevt saker som andra inte ens vet om att man kan uppleva, som till exempel när jag som stf luftvärnsledare fick pröva vingarna i det blå i en SK 60 med vädermeterorologer, i räddningshelikopter på uppdrag där jag tyvärr missade chansen att bli vinschad upp och ner eller när jag under krigsförbandsövning blev bjuden på middag av ett lv-förband, mitt ute i skogen med vita dukar och stearinljus på borden. Jag har också besökt hemliga bunkrar, som man inte visste fanns, besökt luftvärnssoldater på vinande, blåsiga snöiga toppar och också varit med om att samverka med polisen för att säkra luftrummet vid internationellt toppmöte i Sverige. Ja vad har jag inte fått uppleva som luftstridssamverkanslotta?

Framtiden

Idag utbildar jag i UGL (ledarskapskurs), både i det civila och inom kåren när jag får förfrågan och skulle jag dessutom bli kallad till en ny stor internationell övning, helst en ännu större än den i Polen, skulle jag säga ja direkt.