Gotlands lottakår en pigg hundraåring

Den 11 april, i samband med kårens årsstämma, hölls det första av flera firanden som planeras under året för att uppmärksamma Gotlands lottakårs 100-årsjubileum, på Tofta Strandpensionat.

– Det ligger precis nere vid stranden och där har väldigt många lottor och hemvärnsfolk bott och varit genom åren, så det är en speciell plats för oss, berättar Anita Sjöberg.

Jubileet firades med inbjudna gäster, bland andra rikslottachefen, representanter för P18, Hemvärnet och Bilkåren, och ett digert program med musik framförd av musikkåren från P18-regementet, försäljning av kårens nyutkomna hundraårsbok, tal och medaljutdelningar. Anita var själv en av medaljörerna.

– Jag fick ta emot en Riksförbundet Sveriges lottakårers förtjänstmedalj i guld. Det var en stor överraskning och ögonen fylldes av tårar. Andra lottor fick också utmärkelser, vår webblotta Päivi Karabetian fick en plakett som jag tror det bara finns en av i världen, bland annat för att hon har hållit ihop arbetet med vår hundraårsbok, berättar Anita. 

En självklar ingrediens i festligheterna var ”lottakorven”, Gotlands lottakårs egen korv som började tillverkas på 30-talet och har en alldeles speciell historia:

– Korven var förplägnad till baltflyktingarna som kom till Sverige på 40-talet, i båtar när som helst på dygnet. Då var lottorna där med varm choklad och smörgås till dem, med lottakorv. En liten firma i Småland tillverkar den åt oss och vi säljer den varje år på vår julmarknad på Stora torget i Visby.

Soaré som man hade förr

Huvudpunkten i årets firande sker den 12 september. Då blir det en soaré, som man hade förr i tiden. 

– Det är en kvällsföreställning med lite lättare förtäring, lite teater och musik. Vi ska ha en gentlemannakör, kallar de sig för, som ska sjunga och ha tidstypiska uniformer från 40-talet. Den ser vi mycket fram emot. 

Kåren ska även samla flyglottor och andra lottor som har gått på Bunge flyglottaskola. 

– Vi ska ordna en utflyktsdag där för att knyta ihop historien med nutiden, för där finns fortfarande dokumentation, hangarer, landningsbana och baracker kvar från tiden då flyglottorna bodde där. Det blir säkert fler spontana aktiviteter under året, och vi ska lyfta fram vårt jubileum och hundraårsboken på informations- och rekryteringsevent, bland annat den 6 juni och under Beredskapsveckan, säger Anita.

En titt i backspegeln 

Gotland var en av de första lokala kårerna som bildades, och inte minst genom arbetet med hundraårsboken har Anita bra koll på historien:

– Vi på Gotland var ganska snabba på bollen. En anledning var att kåren som bildades först i Stockholm bestämde sig för att ha ett sommarmöte nere i Visby. De samlade ihop pengar genom att sy och sticka saker som de sålde och fick ihop pengar till att chartra en båt till Gotland. Tongivande kvinnor som Tyra Wadner var med och här på Gotland hade vi Carolina Benedicks-Bruce som drev på för att bilda en lokal kår.

Anita Sjöberg har själv varit med ända sedan 1972. 

– Jag gick med när jag var 15 år efter ett sommarläger. Där ingick allting, GU-F och lottautbildning. Det var speciellt att få göra saker man aldrig gjort, som att springa med gasmask och skjuta med pistol. 

Efter sommarlägret skrev Anita på avtal med inriktning mot Hemvärnet, och det har hon haft sedan dess.

– Avtalet med Hemvärnet har gett mig fantastiska upplevelser genom alla möten, övningar med utländska förband och utbildningar i nya moment, säger Anita som alltså varit engagerad i snart 54 år men är långt ifrån äldst i kåren: 

– Några äldre lottor deltog på stämman och firandet, en tidigare kårchef som varit med i 63 år och fortfarande är aktiv vid 84 års ålder, och en som varit aktiv i 65 år. De bär verkligen vår historia.

Stor skillnad på då och nu

Anita ser stora skillnader i verksamheten jämfört med när hon gick med:

– På 70-talet var det inget krigshot, men nu har vi verkligen en uppgift både utifrån kriser som bränder och pandemi, och Ukraina-kriget. Det är en ny tillströmning och känsla att man gör något viktigt, säger Anita.

Övningsdagarna var också betydligt färre än idag. 

– Nu är samarbetet med Hemvärnet mycket mer på riktigt och lottakåren har behövt steppa upp. När jag gick med fanns inte heller någon civil verksamhet som idag med alla uppdrag för länsstyrelser. 

Det har även kommit betydligt fler beredskapsutbildningar, som Sköt dig själv-kursen där Anita är en av kursledarna. 

– Det är verkligen en förändring. Även om det alltid har funnits något att göra känner man starkare att man har en uppgift som samhället efterfrågar. 

Snabb utveckling in i framtiden

Upprustningen av både civil och militär beredskap gör att det händer mycket:

– Till exempel bygger vi nu upp en krigskårsorganisation, en styrelse som sköter kårens uppgifter när de i den ordinarie styrelsen är på övning eller uppdrag, eftersom flera av dem har militära eller civila avtal som gör att de kallas in vid höjd beredskap.

När det gäller rekrytering ser Anita en likhet med när hon själv var ung. Nu som då är det ofta sommarläger som ”drar in” nya medlemmar.

 – Tjejläger och Rookiekurs är jättebra språngbrädor där de får möta andra nya, stötta och höja varandra i den här resan jag också upplevt, att tillhöra något och ha en uppgift tillsammans. Jag har utbildat mig på Gotland men jag kan åka till Haparanda och verka på grund av att vi har samma utbildning. Det är genuint och hållbart.

När Anita själv snart fyller 70 är det med viss sorg hon måste lämna Hemvärnet, men hon väljer att se möjligheterna.

– Jag tänker att jag istället får mer tid och kraft till lottakåren.

Anita har dessutom tre barn och åtta barnbarn, så hon har knappast några sysselsättningsproblem. Barnen är dock lite för upptagna med jobb och familj för att gå i Anitas fotspår.

– Men ett av barnbarnen är väldigt intresserad och är med och hjälper oss ibland. Så det finns ett intresse, säger Anita.

Gotlands lottakår har inlett återväxten för nästa hundra år. 

Text. Eva Jönsson, Copyfabriken