Tillbaka i Svenska Lottakåren – efter 47 år

Då var det sjuttiotal, kallt krig och kärnvapenhot, och Lena Lundberg engagerade sig som 16-åring i Svenska Lottakåren. Idag är det återigen oro i vår geografiska närhet, och Lena har som 63-åring återigen gått med i Lottakåren för att både kunna hjälpa till och känna sig mindre orolig.

– Första gången gick jag med som flyglotta och gjorde min grundutbildning i Karlskrona. Sedan var jag krigsplacerad, deltog i många övningar och kände att det var bra och vettigt. Men i slutet av 80-talet blev det ju ”fred på jorden”, det var ju det alla trodde då. Jag träffade också en man 1986 och vi fick en dotter 1993, så att jag gick ur kåren berodde både på familjen och att hotet började kännas avlägset, berättar Lena Lundberg.

Men det ryska angreppet på Ukraina i februari 2022 väckte Lenas starka drivkraft att vilja hjälpa till på något sätt. Så hon gick omgående med igen, nu i Göteborgs lottakår på den civila sidan.

– Ja, nu har det dragit igång igen, och jag hade precis samma känsla som 63-åring som när jag var 16, att vilja hjälpa till om jag kan.

Eftersom hon redan hade stor erfarenhet av lottakåren var det ett självklart val även 47 år senare.

– Det är en organisation jag känner till, som jag tycker har bra värderingar och som jag vet får saker gjorda. Så det var ett enkelt val, även om det finns många andra frivilligorganisationer, säger Lena Lundberg som bor i Göteborg och arbetar som ekonomiansvarig.

Samma styrkor – men mycket snabbare

Lena, som verkligen kan jämföra mellan Lottakåren då och nu, tycker att den största skillnaden är dagens kommunikationsmöjligheter. 

– Ja, det har med informationen och internet att göra. Nu loggar jag in på en sida och hittar alla möjliga utbildningar och kurser. Det är lätt att få kontakt och fråga folk, och det finns en uppsjö av alternativ och väldigt många val man kan göra själv.

Styrkorna i form av engagemang och delaktighet är däremot desamma som förr, tycker Lena, till exempel att nya medlemmar direkt blir kontaktade och involverade.

– Jag har redan haft kontakt med en utbildningsansvarig lotta som har hjälpt mig att lägga upp en utbildningsplan. Det minns jag sedan förut också, att organisationen är duktig på att informera – men det går så mycket fortare nu.

Som 63-åring är det inte längre aktuellt att bli flyglotta igen, istället kommer Lena Lundberg att engagera sig på den civila sidan. 

– Jag tänker mig att hjälpa till i kris med administrativa sysslor istället, det tror jag passar bättre både för mig och den jag skulle kunna jobba för. Man kan också hålla på så länge huvudet är klart, det är en skillnad mot den militära sidan.

Till hösten är planen att hon ska gå stabsassistentutbildningen, men Lena har redan deltagit i ett par föreläsningar online, bland annat via MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

– De är så proffsigt upplagda, man sitter hemma och lyssnar, blir indelad i grupper för uppgifter och diskussioner. Nästa vecka ska jag delta i online-utbildningen ”Sköt dig själv” som handlar om hur man förbereder sig för själv klara en kris.

Minskad oro genom att ha en uppgift

Utöver att göra nytta för samhället ger Lenas engagemang i Lottakåren ett viktigt värde för henne själv. Hon blir helt enkelt lugnare och tryggare genom att ha en uppgift.

– När det blev oroligt i Ukraina kände jag mig också orolig, men det lättar när jag känner att jag kan göra något. Så det ger mig en trygghet samtidigt som jag känner att jag förhoppningsvis gör en bra sak för demokrati, frihet och rättigheter – allt jag vill att det här landet ska vara, för mig, mina vänner, alla som bor här, för min dotter och kanske framtida barnbarn, säger Lena Lundberg.

Både omvärldsläget och återkomsten till Lottakåren har gjort att Lena gärna berättar om kåren och försöker värva fler medlemmar.

– Ja, jag pratar väldigt mycket med mina kollegor, särskilt de yngre som ju inte varit med om något liknande förut. Är du ung och dessutom har arbetslivet framför dig, då har Lottakåren massor av jättefina utbildningar som du har nytta av i alla sammanhang, och som du kan sätta på ditt cv.

Har det någon betydelse att Lottakåren är en organisation enbart för kvinnor? Så var det inte för Lena personligen, men hon ser ändå att det finns ett värde i det. 

– Jag tror inte att det var viktigt när jag gick med som 16-åring. Men det blir en annan stämning, det är annars väldigt lätt att det är män som tar över och kvinnor bara sitter och lyssnar. Det blir det inte här och de unga får så många bra kvinnliga förebilder, så jag tycker att det är en viktig sak, säger Lena Lundberg som hoppas på att kunskapen om kåren når ut till en bredare allmänhet.

– Ja, jag hoppas att fler människor blir medvetna om att Lottakåren finns och allt vi kan göra, och att det inte bara är att stå och koka ärtsoppa. Det är också en viktig del, men det finns så väldigt mycket annat också!

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken