Mentorprogrammet rustar framtidens lottor

– Jag har gjort ganska många åtaganden i Lottakåren, samtidigt som jag har känt mig lite osäker på många saker som jag mött för första gången och inte vet hur jag ska hantera. Därför var det självklart att söka till mentorprogrammet, säger Lina Sigurdh som är 24 år och gick med i Uppsala lottakår 2019. 

– Det började med att jag ville gå med i Hemvärnet och bli underrättelseassistent, men sedan kom pandemin då alla utbildningar ställdes in. Istället kom jag in i min lokala kårs arbete, berättar Lina Sigurdh som till vardags läser ett masterprogram i ryska och statsvetenskap på Uppsala universitet.

För Lina Sigurdh är programmet extra aktuellt eftersom hon blivit vald till kassör i Uppsala lottakår.

– Det är en roll där jag behöver mer kunskap om rutiner och annat, särskilt nu när vi närmar oss bokslut och årsredovisning. Då är det perfekt med den här kombinationen av mentorprogram och styrelseutbildning. Jag och Ann-Christin har bokat in ett par möten inför årsmötet, där jag hoppas få ställa alla dumma frågor jag har om hur det funkar, inte bara det rent formella utan också i det mellanmänskliga, förklarar Lina.

Även om det givetvis inte finns några ”dumma” frågor kan det ta emot att vara öppen med något man inte vet, inför en större grupp där många andra har betydligt större erfarenhet:

– En fråga jag velat ställa var på det första konstituerande mötet då jag utsågs till justerare, och jag visste inte riktigt vad det är. Det var ju inget komplicerat när jag fick reda på det, men det var definitivt en fråga som jag hade velat skriva under bordet till Ann-Christin, ”hjälp, vad är det här för något?” säger Lina Sigurdh.

Ann-Christin skrattar och känner igen fenomenet:

– Ja, vi är skapta så att vi har svårt ställa frågan direkt – ursäkta, men vad gör en justerare? Man tror att alla andra vet, men oftast finns det fler i rummet som inte heller vet, och som är glada över att någon annan vågar fråga!

Vill bidra till andras utveckling

För Linas mentor Ann-Christin Karlsson handlar det mycket om att dela med sig av sin erfarenhet och stötta nya generationer som kan och vill ta olika roller i organisationen. Själv har hon många års erfarenhet efter att ha varit med i Lottakåren sedan mitten av 80-talet och varit ordförande i Tierps lottakår i 19 år, fram till 2022. 

– Jag var mentor i förra omgången av mentorprogrammet också. Framför allt känns det bra att kunna dela med sig av sina kunskaper och hjälpa andra att utvecklas. Sedan är det en bonus att bli lite uppdaterad själv och möta unga som har så mycket framtidstro och så många idéer, det ger mig väldigt mycket. Men det viktigaste är att stötta Lina, hon bara sprudlar av allt hon vill göra och det känns jätteroligt att få följa henne, säger Ann-Christin Karlsson. 

Adepten Lina Sigurdh ser också programmet som en värdefull erfarenhet för det kommande arbetslivet.

– Ja, i allmänhet tänker jag att det är en jättebra erfarenhet att ha gått den här typen av mentorprogram med styrelseutbildning oavsett vad jag ska jobba med framtiden.

En av ”uppgifterna” där Ann-Christin tror att hon kan vara till nytta, är att hjälpa Lina att hålla en bra balans mellan att gasa och bromsa. 

– Det är lätt att som ung ha många idéer och vilja komma framåt snabbt, men ibland behöver man acceptera att saker tar tid. Samtidigt är det svårt att få funktionärer till styrelserna. Till slut är det någon som säger ”okej jag tar det”, men man ska ju åstadkomma något, inte bara fylla en plats. Då är det här programmet jättebra för att få den här kicken, att det känns ännu mer på riktigt, säger Ann-Christin.

Hon poängterar att mentorskapet inte bara handlar om styrelsearbete. 

– Det handlar också om att ge råd om hur Lina ska tänka kring framtiden inom försvarsfrågorna och pusha på om hon kör fast och behöver hjälp att komma vidare.

Viktigt för hela Lottakåren

Programmet började med ett uppstartsmöte där alla adepter och mentorer träffades och där adepterna fick mer kunskap om Lottakåren. Nästa steg för Lina är starten av styrelseutbildningen i slutet av november. Genom att rusta unga medlemmar för styrelsearbete är mentorprogrammet ett sätt att säkra ”återväxten” och kvaliteten på styrelsearbetet i framtiden, menar Ann-Christin.

– Ja det tycker jag absolut, genom att det bidrar till att få in personer som har mycket mer kunskaper och kött på benen.

De senaste årens tillströmning till Lottakåren och andra frivilliga försvarsorganisationer har på många sätt varit positiv, men de nya som kommer in är främst lockade av att hjälpa till med olika insatser, och mindre lockade av styrelsearbete.

– Ja, under pandemin var det tydligt att många ville göra något konkret, man tänkte sig mer att hjälpa till i handling, säger Ann-Christin.

Lina instämmer: 
– Styrelsearbete ser nog många som lite tråkigt jämfört med mer konkreta uppgifter där det händer saker och man ser resultat direkt. Det är kanske inte så tydligt hur viktigt styrelsearbetet är.

Lina tycker samtidigt att Lottakåren är bra på att bjuda in och uppmuntra nya att ta på sig uppgifter och roller:
– Det finns så många möjligheter och det finns alltid mer man kan göra. Jag hade inte tänkt bli funktionär, men Uppsala-kåren var på uppstart och bjöd in till olika saker, och när man väl har synts lite grann så blir man tillfrågad, vilket jag tycker är väldigt kul. Jag har känt mig väldigt sedd både lokalt och på riksnivå.
Däremot har hon inte tänkt så långt som att sikta på att bli kårordförande än på ett tag. 

– Nej, det är inget som är aktuellt nu, men kanske i framtiden. Om jag inte blir avskräckt av Ann-Christins erfarenheter, men det tror jag inte – du var ju ändå ordförande i många år, säger Lina.

– Ja, och det var väldigt roligt. Men om Lina ringer upp och säger att hon tar ordförandeskapet också i vår, då kommer jag säga nej, stopp, nu får du lugna dig lite, skrattar Ann-Christin. 

Vi kommer att följa Lina Sigurdh och Ann-Christin under mentorprogrammet framöver.

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken