Mentor som både bollplank och broms

Lena Rifve är 55 år, bor i Uppsala och jobbar som processägare inom detaljhandeln, med mångårig ledarskapserfarenhet. Men lotta har hon ”bara” varit sedan 2020.

– Då tog jag steget in i Lottakåren efter att ha sett hur många insatser lottorna gjorde både under pandemin och de stora skogsbränderna för några år sedan. Efter ett år som central medlem fick jag ett mejl om mentorprogrammet, så jag ansökte och kom med, berättar Lena Rifve som haft två fysiska träffar med sin mentor förutom kontakt via telefon och mejl minst en gång i månaden. 

Lena deltog vid lottakårens riksstämma och har engagerat sig i Digitala lottakompisar, som guidar medlemmar till att utbilda sig via internet. I yrkeslivet har hon närmare 30 års erfarenhet som chef och ledare. Det låter alltså inte som att hon skulle behöva en mentor egentligen? 

– Nej, det är flera som har sagt det, skrattar Lena. Men det var lite trögt i början i min kår där medlemsantalet ökat med nästan 100 procent på ett år, och otålig som jag är ville jag komma igång direkt. 

Mentorn en bra matchning

För Lena Rifve var det en extra bra matchning att få en mentor med erfarenhet av den militära sidan, eftersom Lena också siktar på ett militärt engagemang. 

– Mina frågor har därför handlat mycket om min utbildningsplan. Jag är väldigt intresserad av flygvapnet, och min mentor Lia Eidvall har varit ett värdefullt bollplank. Hon har också varit bra på att stötta mig att ta det lugnt, förstå att det kommer att ta tid men det kommer att hända saker.

Engagemanget och tillgängligheten är andra saker hon uppskattat hos sin mentor.

– Lia har alltid funnits där, svarar alltid på telefon och sms. Hon har ett genuint intresse, och så har hon enormt mycket kunskaper i ryggen. I början när jag var osäker på vad jag ville, var det jättebra att ha Lia som stöd.

Lena och Lia har fortsatt ha kontakt även efter att mentorprogrammet avslutades. Även adepterna har fortsatt ha kontakt efter programmet, via Facebook och Whatsapp, för att kunna ge varandra fortsatt stöd.

– På så sätt ger mentorprogrammet vänner och nätverk den vägen också. Det är fantastiskt att ha lotta-kontakter i hela landet, från Haparanda till Malmö. 

Viktigt att vara tydlig

Eftersom mentorprogrammet är relativt nytt finns det fortfarande saker att skruva på, enligt Lenas erfarenhet och deltagarnas utvärderingar. En hörnsten i programmet är 20 timmars utbildning i styrelsearbete och lottakårens organisation. Något som kanske inte står högst upp på listan för yngre åldersgrupper.

– Det är ett jättebra program för att stärka människor nerifrån i organisationen. Men jag tror att det vore bra att göra bakgrundsintervjuer och vara tydlig med programmets syfte, säger Lena.

Första året var mentorprogrammet ett pilotprojekt för ungdomar, och för dem kanske inte styrelsearbete är prio ett. En idé kan därför vara ett lite anpassat mentorprogram för yngre, menar Lena.

– Ett program för lottor mellan, säg 16 och 25 år, kanske inte ska fokusera lika mycket på att bli styrelsemedlem. Lottakunskap är A och O, men du kan lära dig mycket genom att gå med i någon av alla arbetsgrupper som finns i varje kår. Där finns arbetsgrupper inom allt från träning till kommunikation och information. Det kan vara ett första steg innan man blir styrelseledamot.

Växtvärk med utmaningar

Både de senaste årens kriser, från skogsbränder och pandemi till ett plötsligt krig i Europa har lett till en stor tillströmning för alla frivilliga försvarsorganisationer. Det är förstås bra men innebär också en ”växtvärk” som skapar utmaningar. 

– Det är tajt med utbildningar och massor av nya som vill utbilda sig. Så det gäller för de nya att inte tappa sugen, säger Lena som samtidigt lyfter fram betydelsen av att ta vara på dem som faktiskt går utbildningar. 

– Om jag går en cirkelledarutbildning, hur kan min kår ta vara på min nya kunskap och fortsätta utbilda våra medlemmar? Det tror jag är ett viktigt fokus för lottakåren, säger Lena Rifve som själv har initierat en idé om att införa faddrar.  

– När det kommer många nya kan det vara bra att ha en fadder första tiden. När man har bestämt sig för vad man vill göra tar man kontakt med sin utbildningslotta, men innan man ens vet vad man vill och vilka möjligheter som finns, kan det vara bra att ha en fadder att vända sig till med sina frågor.

Flygvapnet nästa

Närmast för Lena Rifve väntar en utbildning i ledarskap och en handledarutbildning för ledarskap. 

– Jag fortsätter att gå de utbildningar som kommer i min väg, men min plan är att försöka bli stabsassistent inom flygvapnet. Så jag ska gå på en infohelg i februari. Blir jag bortselekterad på grund av min ålder är planen att söka samma befattning fast mot Försvarsmaktens högkvarter, berättar Lena Rifve.

Har mentorprogrammet gett några andra värden eller erfarenheter för det övriga livet, utanför lottakåren? 

– Ja, en ny bekantskap och en ny vänskap där vi har sagt att vi kommer ses privat, och det är också jättetrevligt – även om vi förstås mest kommer att prata om Lottakåren, skrattar Lena