”Jag tänkte: Men varför är inte jag med där?”

Läraren Helene Stureborg har alltid förespråkat för både sönerna och sina elever att försöka göra värnplikt om man har möjlighet. Som nybliven medlem i Svenska Lottakåren får hon själv äntligen göra skillnad och förhoppningsvis göra soldatutbildning – efter att tidigare ha tyckt att Lottakåren kändes lite ”mossig”.

– Hade jag haft möjlighet att göra värnplikten när jag var ung skulle jag jättegärna ha gjort det, eftersom jag tycker att det är ett bra sätt att bygga en samhörighet och ett ansvarstagande, för sitt land och för sitt samhälle, oavsett om man gör vapentjänst eller inte, säger Helene Stureborg.

Men som 57-åring hör hon till de generationer som var unga då värnplikten var en i stort sett uteslutande manlig domän. Vägen till att bli lotta tog också lite tid, kanske delvis beroende på hennes egen bild av Lottakåren.

– Jag hade några bekanta som jag visste var lottor, men jag visste inte så mycket om vad de gjorde. Utifrån ingen kunskap alls tyckte jag nog att det verkade lite mossigt, erkänner Helene. Men så råkade jag läsa en artikel om en person som berättade att hon var lotta. Så började jag läsa på lite mer och då tänkte jag – varför är inte jag med där?!

På grund av pandemin tvingades Helene vänta ytterligare något år eftersom hon är lärare på Musikgymnasiet på Kungsholmen i Stockholm, och det var mycket stök med undervisning under restriktioner. Därför var det först under jullovet 2021 som hon kunde göra slag i saken.

– Det kändes angeläget eftersom jag såg att Lottakåren gör mycket annat som är samhällsstärkande, inte bara under pandemin utan även inom annan krisberedskap. När sedan kriget i Ukraina bröt ut kändes det ännu viktigare och helt rätt. Dessutom har jag mer tid nu när sönerna är stora och klarar sig själva, berättar Helene Stureborg.

Siktar på ett militärt avtal

Utifrån de fördomar Helene hade innan hon läste på om Lottakåren har hon överraskats av hur många saker lottor är engagerade i och hur mycket de faktiskt gör.

– Ja, det var nytt för mig hur mycket de används i olika funktioner och kan ställa upp med resurser. Inte bara kring pandemin utan även för exempelvis Jordbruksverket som har använt sig mycket av Lottakåren.

Trots att Svenska Lottakåren just nu har en utmaning att ta hand om en stor tillströmning av nya medlemmar, tycker Helene att mottagandet var över förväntan.

– Det var fantastiskt snabbt och välinformerat, flera har hört av sig och erbjudit hjälp, förklaringar, insikter och stöd på olika sätt. Jag har redan varit med på informationskväll och i helgen ska jag gå kursen ”Sköt dig själv”. I augusti-september har jag fått plats på flera ledarskapskurser och det finns redan en utbildningsplan, berättar Helene.

Samtidigt vill hon äntligen kunna förverkliga lite av värnpliktsdrömmen genom att gå in på den militära sidan.

– Förutom att jag vill få kunskap och en större inblick i hur olika myndigheter och organisationer fungerar när det gäller vårt försvar och vår samhällsberedskap, vill jag försöka skriva ett militärt avtal. Sedan får vi se om det hinns med eller om jag hinner bli för gammal, men de tror att jag ska kunna få gå GU-F-utbildningen, säger Helene.

Berättar för eleverna

Helene Stureborg erkänner att hon som ny lotta har blivit lite av en ”missionär”, särskilt gentemot de ungdomar hon träffar i jobbet.

– Jag berättar gärna för mina gymnasieelever att det här vill jag göra och att jag alltid har velat göra ”lumpen”. Och nu känner jag att det faktiskt finns en chans. Så jag säger att det här kan ni också göra och att man kan göra insatser på många olika nivåer.

Helenes engagemang triggar både nyfikenhet och diskussioner om hur ser det ut i samhället och vem som ska lösa problem i en kris, berättar hon.

– Det finns en väldig övertro på att det är någon annan som gör något, men vilka är de där andra? Det finns ingen statligt anordnad myndighet som fixar allt, utan det är ju faktiskt ett stort antal frivilligorganisationer som bär mycket av det här ansvaret.

Hur viktigt är det att Lottakåren är en organisation för enbart kvinnor, och i så fall varför? För Helene var det inte så viktigt för hennes egen del, men hon tycker att det finns fördelar, inte minst genom att det kan göra det enklare att ta första steget i att engagera sig i en frivilligorganisation.

– Ja, jag tror att det kan bli lite annorlunda än en blandad eller enbart manlig organisation, där det lätt blir grabbigt. Jag tror också att många fler vågar ansluta sig till Lottakåren och kanske därefter gå in i andra, blandade organisationer. På så sätt kan Lottakåren vara lite av en ”inkörsport” med en lägre tröskel.

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken