Idéutbyte för att göra unga mer delaktiga i krisberedskap

Under två dagar i slutet av mars 2023 träffades ett 30-tal personer från åtta Östersjöländer för en konferens i Helsingfors, Finland. Konferensen genomfördes i form av en workshop på temat ”Youth resilience and agency in today’s uncertainties” (fritt översatt ”Ungas motståndskraft och medverkan i dagens osäkerhet”). 

– Några deltagare var ungdomar och några var myndighetsrepresentanter. Själv var jag väl lite mittemellan, jag är ”ungdom” men var där för att jag jobbar med ungdomsverksamhet, berättar Hilda Silvergran som är kurschef för Lottakårens Rookie-kurser. 

Då det var den första konferensen inom ramen för projektet ägnades workshopen framför allt åt att deltagarna fick presentera sina egna organisationer och sitt eget arbete för de andra deltagarna.

– Jag berättade vad Svenska Lottakåren är, men framför allt hur vi i Sverige jobbar med ungdomsverksamhet inom alla frivilliga försvarsorganisationer för att folkförankra kunskap om krisberedskap och stärka ungas roll och plats i totalförsvaret. Även om vi representerade våra organisationer försökte vi fokusera på de svenska frivilliga försvarsorganisationerna generellt, berättar Hilda Silvergran.

De svenska representanterna fick i sin tur veta mer om hur de olika Östersjöländerna arbetar med att få med ungdomar i krisberedskap och civilförsvar. De andra ländernas presentationer hade mer ett civilt fokus kring hantering av översvämningar, flyktingkriser, skogsbränder och andra kriser, berättar Hilda. 

– För Polen är det väldigt aktuellt just nu med flyktingarna från Ukraina, hur samhället har svarat på det och de ungas roll i det arbetet.

Nyfikenhet på ”den svenska modellen”

Att få berätta om svenska förhållanden och civilförsvarsberedskapen var både roligt och värdefullt, tycker Hilda.

– Det var häftigt att stå inför en internationell publik och visa exempel på en så professionell kvinnoorganisation. Många andra deltagare kom fram och pratade om det efteråt och det kändes väldigt värdefullt att få representera Svenska Lottakåren i det sammanhanget.

Det blev också tydligt att Sveriges frivilliga försvarsorganisationer är ovanliga ur ett internationellt perspektiv, även om många länder har hemvärn eller motsvarande och lottakåren också finns i Norge.

– Det är ju väldigt svenskt på ett sätt, konceptet med ”organiserad frivillighet”. I många andra länder organiseras frivilliga krafter mer spontant när det uppstår en kris, säger Hilda.

Vad finns det då för fördelar och nackdelar med den typiskt svenska ”organiserings-kulturen” – och fördelar med andra länders mer spontana organisering?

– Jag tror att båda modellerna är värdefulla och kan komplettera varandra. Fördelen med att vara organiserad är att man kan vara förberedd på ett annat sätt. Vi vet i förväg vad vi ska göra om det blir en kris. Har man det som grund kan alla människor komplettera det och hjälpa till när krisen uppstår.

Apropå den frågan lyfter Hilda fram ett inlägg från den polska representanten Maria, som arbetat med att koordinera spontanfrivilliga i samband med flyktingmottagandet i Polen: 

– När hon rangordnade det som var viktigast hos en volontär, poängterade hon att ”kunskap trumfar motivation”. Det tycker jag var modigt, för jag upplever att vi i vårt samhälle pratar så mycket om hur viktigt det är med engagemang. Men Maria satte fingret på något avgörande: Utan den nödvändiga färdigheten kan vi ju inte bidra – vi kan till och med vara en belastning oavsett hur motiverade vi är. Att få den bekräftelsen utifrån visade hur värdefullt det är att vi har vårt utbildningsuppdrag, det värdefulla i att kanalisera människors engagemang till konkreta uppgifter och färdigheter för att lösa problem. 

Möjligheter för unga att göra skillnad

Ett exempel på hur andra länder använder sig av unga i krisberedskap är så kallad ungdomsbrandkårsverksamhet, något som finns i många länder, även i Sverige men i blygsam skala. 

– Det organiseras i föreningar inom brandkåren där ungdomar kan hjälpa till vid kriser. De blir utkallade på frivillig basis, tar på sig sin uniform och hjälper till med att bära saker, hämta vatten och annan hantlangning. De får däremot inte delta i farliga moment som brandbekämpning. 

Hilda Silvergran tycker att det finns anledning att fundera på hur vi i Sverige ser på ungas deltagande vid kriser. 

– Här upplever jag att det finns ett synsätt att skydda de unga från alla risker tills de fyllt 18 år. Men totalförsvarsplikten är från 16 år, då blir det konstigt att man ska vänta tills man fyller 18 innan man kan göra skillnad. Så det bär jag med mig tillbaka till våra ritbord, hur vi kan hitta sätt att mer konkret använda unga i krisarbete även i Sverige. 

En reflektion som kom fram under konferensen var att det är viktigt, men därmed också resurskrävande, med handledning av unga. Det håller Hilda med om, samtidigt som hon menar att ungas delaktighet är viktig ur flera perspektiv. 

– Vid en större kris kan alla krafter behövas. Men det är också en del i folkförankringen. När de unga är delaktiga får vi en gemensam känsla av ansvarstagande över generationerna, och det behövs. Med rätt uppgifter och rätt stöd kan även unga vara en betydelsefull resurs som stöttar samhället.

Vad är BYFORES?

BYFORES, Baltic Youth for Resilient Society, är ett projekt som syftar till att öka Östersjöländernas motståndskraft och uthållighet vid kriser eller naturkatastrofer, genom att stärka samarbetet mellan myndigheter och frivilligorganisationer. BYFORES tittar särskilt på den roll ungdomar kan spela i arbetet med att hantera risker och minska sårbarheten genom ökad kapacitet, kunskap och medvetenhet. BYFORES finansieras av Council of the Baltic Sea States (Östersjöstaternas råd) ett mellanstatligt politiskt samarbetsforum med tio medlemsländer – alla länder runt Östersjön (Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Danmark, Sverige, Finland) plus Norge och Island.
Från Sverige är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) partner.

 

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken