”En gång lotta, alltid lotta”

För två och ett halvt år satt Johanna och skrollade på mobilen under en lunchrast på jobbet. Hon såg en annons för tjejhelg med Lottakåren i Umeå och blev nyfiken. När mamma Laila som är lotta sedan 32 år tillbaka fick höra om dotterns anmälan blev hon jätteförvånad.

– Jag har tagit upp helger och läger så många gånger när Johanna var i tonåren men inte fått något gensvar. Så plötsligt ska hon åka till Umeå, jag blev chockad, skrattar Laila.

Johanna förklarar att hon inte har något minne av Lottareklamen hon fått från sin mamma under ungdomen. Hon säger att hon behövde se en annons själv för att bli intresserad.

Väl på prova på-helgen kände hon direkt att hon var på rätt ställe. Efteråt har Johanna deltagit på ledarskapskurser och andra kurser som Lottakåren erbjuder, både digitalt och fysiskt. Hon lyfter särskilt fram att hon blivit mer självständig och fått ett annat tänk kopplat till omvärldsläget.

– Jag har fått mer kött på benen och vet hur jag ska agera vid en kris. Det är farligt att tro att andra ska lösa saker om det händer något. Jag vill fortsätta stärka mig själv, säger Johanna.

Över 30 år som lotta

Laila gick med i Söderhamns lottakår 1992 efter att ha blivit tipsad av en grannkvinna. Precis som dotterns upplevelse kändes det rätt efter första träffen.

– Det var kul att göra något för min egen skull och inte bara vara mamma. Jag fick utveckla mina intressen och blev helt såld på koket och utbildade mig till koklotta, säger Laila. 

Hon flyttade till Järvsö med familjen och gick med i Lottakåren där. Laila hade avtal med Hemvärnet i många år och var även instruktör inom förplägnad. I början av tvåtusentalet avvecklades flera hemvärnsgrupper och övningarna blev färre. I samma veva växte familjen och Laila bestämde sig för att bara vara medlem.

De har kämpat för att driva kåren vidare 

Sedan Johanna gick med i Järvsö lottakår har hon och Laila suttit i styrelsen tillsammans. De berättar att det har varit tungt att driva föreningen och att flera medlemmar gått i pension och lämnat kåren. Ekonomin har blivit lidande och nyligen togs det tunga beslutet om att lägga ner.

– Vi har inte velat lägga ner kåren men det är för få medlemmar och vi går inte runt. Jag tror det är fler ställen som brottas med den här problematiken, säger Laila sorgset.

Laila och Johanna känner båda sorg över beslutet och önskar att föreningen kunde fortsätta. Det bor 4 000 i Järvsö och intresset har inte varit tillräckligt stort.

– Som läget är i världen just nu känns det helt fel att lägga ner, men vi har gjort allt vi kan. Sen är det extra tråkigt när Johanna äntligen gick med att vi inte kan driva det vidare, säger Laila.

– Jag har en vision om att Lottakåren finns igenom om några år i Järvsö, men att det är några andra som driver det, lägger Johanna till. 

Båda har bestämt sig för att fortsätta vara medlemmar trots att de inte tillhör en lokal lottakår. De kommer sakna gemenskapen men tänker fortsätta hålla kontakten med några av medlemmarna från den gamla kåren. Och fortsätta hoppas på att föreningen återuppstår i framtiden.

– En gång lotta, alltid lotta, så är det, säger Laila och Johanna håller med.

Laila Gustafsson
Ålder: 63 år
Bor: Järvsö 
Gör: Medlem i Lottakåren och driver en privat förskola

Johnna Gustafsson
Ålder: 26 år
Bor: Järvsö
Gör: Medlem i Lottakåren och arbetar på en kommunal förskola

Text: Emma Markovic