”Det har gett mig massor med ny energi – och en lottavän för livet”

Lia Eidvall är 61 år och engagerad i både Lottakåren och Hemvärnet sedan många år. För henne var valet att bli mentor enkelt och självklart, utifrån det som är grundläggande för Lottakåren och medlemmarna – viljan att hjälpa till.

– Jag kände att jag ville dela med mig av den kunskap och erfarenhet som jag samlat på mig, eftersom jag varit engagerad både militärt och i Lottakåren. Jag minns när jag var ny själv, att det inte var så enkelt att förstå hur organisationen var uppbyggd, och det var svårt att veta hur man skulle komma in på ett bra sätt. 

Lia Eidvall tycker också att det är viktigt för Lottakåren att ge nya medlemmar en bra ”inslussning” i kåren, så att organisationen förs vidare till nya generationer av lottor.

En bra matchning

Mentorprogrammet omfattade ett år och varje mentor hade en adept. Programmet började med ett uppstartsmöte hösten 2021 med alla deltagare, tio adepter och tio mentorer. 

– Då fick vi träffas och lära känna varandra förutom att vi fick information om målet med programmet. Jag och min adept bestämde sedan att vi skulle höras på telefon eller videomöte minst en gång i månaden. Hon kunde förstås också ringa mig när som helst med någon akut fråga, berättar Lia.

Hon har också haft två fysiska möten med sin adept, varav ett möte i Stockholm där de även träffade ett annat ”mentorpar”. Adepterna har i sin tur haft egna sammankomster där de bland annat fått 20 timmars utbildning i styrelsekunskap. En tanke är att adepterna ska komma in i Lottakårens organisation med kårstyrelser och hela den demokratiska organisationen, och förstå hur den fungerar. 

– Min roll har varit att stötta adepten i att hitta in i sin kår och sin kårstyrelse i Uppsala lottakår som hon tillhör. 

Matchningen mellan Lia och hennes adept visade sig också vara lyckad på grund av bådas intresse för den militära sidan.

– Ja, min adept är inriktad på ett militärt engagemang och det är ofta många frågor just om den delen, de fysiska kraven, hur övningarna går till och vad man får göra. Där har jag kunnat vara ett bollplank och stötta med min erfarenhet.

Ett givande uppdrag

Mentorskapet har inte bara varit till nytta för adepterna utan också väldigt givande för mentorerna, tycker Lia Eidvall.

– Det har gett mig väldigt mycket positiv energi – och nya infallsvinklar och erfarenheter. När det dyker upp nya frågor som jag inte har svar på, måste jag ta reda på det och lär mig nya saker själv. Jag har också fått en ny lottavän för livet, så det har bara varit kul.

Vad krävs då för att vara mentor, enligt hennes erfarenheter av programmet?

– En viss erfarenhet av organisationen är ett måste, och ett intresse för andra människor. Du måste förstås också kunna avsätta den tid som behövs, men det är som sagt väldigt roligt.

Själv har Lia varit lotta i 25 år, och gick med i Lottakåren under en tid då försvar och krisberedskap inte ansågs så viktigt.

– Jag tror det har med min bakgrund att göra. Mina föräldrar kommer från Estland och flydde hit under andra världskriget. När mina egna barn var små var det som att Sverige nästan ville lägga ner försvaret och det tyckte jag var fel. Därför ville jag göra något. Då blev jag lotta och sedan även stabsassistent i Hemvärnet, så jag har fått utlopp för min försvarsvilja, berättar Lia som var kårchef i Solna lottakår i många år.

Högt tryck som kräver tålamod

Från nedrustning och minskat engagemang i både militärt och civilt försvar, har världsläget och andra kriser som klimatförändringar och pandemi plötsligt aktualiserat behovet av krisberedskap. Det har gjort att det finns skillnader i både inställningen hos nya, och möjligheten att ta hand om dem. 

– Ja, en skillnad har just med samhället och nuläget att göra. Det finns ett större sug efter att hjälpa till. Då kommer det många nya som är väldigt engagerade och verkligen vill göra en insats. 

Det kan samtidigt innebära att det uppstår en otålighet bland nya som kanske måste vänta på att få gå kurser och utbildningar.

– Ja, allt tar längre tid idag än när jag började. Då var medlemsantalet på väg ner så då fanns det hur mycket kurser som helst för nya lottor. Som ny får man därför ha lite tålamod. Det är likadant i Hemvärnet som har fått oerhört många nya ansökningar. 

Ett tips för den som är otålig är att delta i digitala kurser medan de kanske väntar på att komma med på en fysisk utbildning som Sköt dig själv.

– Vi har många digitala kurser så det finns alltid något att göra. Vi har även medlemsrådgivare som man kan ringa och prata med om man inte har en mentor och inte vet hur man ska ta nästa steg, säger Lia Eidvall.

Ett tips till andra erfarna lottor

På det gemensamma avslutningsmötet var en tydlig slutsats att det är väldigt värdefullt att kunna ha en mentor, berättar Lia.

– Ja, särskilt som de flesta adepterna i programmet troligen kommer att vilja engagera sig väldigt mycket. Då är det bra att de fått med sig gedigen styrelsekunskap och hur de sedan kan jobba vidare.

Lottakårens ambition är att fortsätta med mentorprogrammet, och Lia Eidvall tycker att det gärna får utökas med fler mentorer och adepter. Själv kommer hon definitivt att vara mentor igen om hon får möjlighet. Det är också något hon rekommenderar andra erfarna lottor att pröva.

– Absolut. Dels för att det är roligt och lärorikt, men framför allt för att hjälpa någon som är ny. Det är bland det viktigaste man kan göra och en hörnsten i Lottakåren, att dela med sig av det man kan. Det är också viktigt för att få nya att stanna kvar och vara engagerade.

 

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken