"Det är viktigt för Sverige att fortsätta med sitt föreningsliv och vi behöver fler engagerade i det"

Efter att ha fått förmånen att gå i tidig pension valde Eva Brissman, som idag är 65 år, att gå med i Trollhättans lottakår. Utöver sin befattning i kårens styrelse som utbildningslotta, är hon tidigare fältkock och numera stabsassistent med ett avtal hos Jordbruksverket. Bredvid henne i styrelsen sitter den 34-åriga infolottan Louise Sahlin som varit engagerad i Svenska Lottakåren sedan barnsben. Tillsammans arbetar de för att hitta nya sätt att motivera och intressera både framtida och nuvarande medlemmar.

Att mötas och synas i samhället

Även om sociala medier gör det möjligt att nå ut till fler, är det när funktionärerna är ute på plats i samhället som de är mest framgångsrika. Det kan handla om att hjälpa till vid lokala evenemang, som att till exempel dela ut vatten vid löpartävlingen Kraftprovet under stadsfestivalen Fallens dagar. Genom att synas i samhället väcker vi ett engagemang, understryker Louise.

– Vi var ute i september under krisberedskapsveckan och informerade om krisberedskap i hemmet, vad behöver du ha hemma när det blir kris eller en extraordinär händelse, och visade upp vår krisberedskapslåda. I de samtalen väcks ett engagemang och en nyfikenhet som vi också tror genererar medlemmar.

Att mötas på plats är inte bara betydelsefullt för att nå ut till nya rekryter, det är även en viktig del i mötet med befintliga medlemmar. Kåraktiviteterna varierar från fikapauser till stadsvandringar och studiebesök, och lockar målgrupper som annars är svåra att nå.

–Vi ser att våra ungdomar gärna kommer med när vi hittar på sådana här aktiviteter, att vi var på luftvärnscentralen eller F7 – Skaraborgs flygflottilj – var väldigt populärt. Så man får ju se vad ungdomarna tycker om och satsa på sådana aktiviteter. Sedan ska det ju vara aktiviteter för oss gamlingar också, så det är en balansgång det där, säger Eva.

Utöver aktiviteterna lockar Trollhättans lottakår med en mängd olika utbildningar. I sin roll som utbildningslotta träffar Eva lottorna personligen, för att vägleda, stötta och följa upp under och efter utbildningens gång.

– Det finns någonting för alla. Det är ju inte bara att vara medlem och betala medlemsavgiften, utan du kan ju även få ut någonting av det.

Nyckelordet är samarbete

Att behålla engagemanget hos medlemmarna i Trollhättans lottakår bygger på ett samarbete med det övriga föreningslivet och lokala näringslivet, såväl som med kommunen och andra närliggande kårer. Ofta handlar det om att arbeta kring gemensamma värdegrunder berättar Louise.

– Jag tror att det bottnar i en nyfikenhet i att hitta nya vägar och för oss är det självklart att om det finns en annan förening som jobbar med demokratifrågor, med kanske integrationsfrågor, med samhällsfrågor eller säkerhetsfrågor så har vi redan någonting gemensamt och då är inte det så långt att gå och fråga den föreningen om vi kan vara med på en träff.

En grupp som däremot är särskilt utmanande att rekrytera inom är ungdomskategorin. Där spelar samarbetet med de andra kårerna en stor roll menar Eva.

– Vi har inte så många ungdomar och där skulle jag vilja se att vi har ett samarbete med de andra kårerna i närheten, så vi kan få en ungdomsgrupp. Vi puffar naturligtvis också för riksförbundets program Rookie och Tjejlägret, där ungdomarna får möjlighet att vara tillsammans med de andra ungdomarna från Sveriges lottakårer och då blir det mer av en gruppkänsla – som förhoppningsvis sporrar dem att gå vidare i civilt eller militärt, eller att jobba aktivt inom någon lokal kår.

Nya nätverk engagerar

– Vi har ett samarbete med en syrisk kvinnoförening och stärka dem, där de kommer från en kultur där kvinnans roll i samhället inte alls ser ut som den gör i Sverige, att bemyndiga kvinnan nu när hon är här i Sverige. Att prata om demokrati och på så sätt också genom att vi nätverkar och är engagerade för och tillsammans med andra kvinnoorganisationer i Trollhättan så tror jag att det skapas ett engagemang för att faktiskt på sikt vilja gå med i lottakåren, säger Louise.

Samarbetet har öppnat upp för medlemmarna mellan de båda föreningarna att träffas och umgås även utanför gemensamma kåraktiviteter, fortsätter hon.

– Det behövs på individnivå också, och inte organiserat, utan att man hittar en vänskap och man hittar ett sätt att kunna bidra med det som man själv har som självklarhet.

Lottakårens medlemmar erbjuds därmed både nya nätverk och perspektiv. Eva förklarar att de gemensamt med den syriska kvinnoföreningen organiserat träffar där lottakårens medlemmar fått ta del av bland annat den syriska matkulturen eller där de själva fått förklara den svenska fikastunden och allemansrätten.

– Det är ju att lära oss av varandra många gånger vi får en större förståelse för dem och de också för det här informella som de inte kan lära sig på kurserna. Varför gör vi på det här viset, och varför gör de på det där viset. Och det är ju jättenyttigt, det är det verkligen.

Att vara styrelseledamot i lottakåren är ett varierande och viktigt uppdrag, menar Eva och Louise.

–Man får ge och ta och hjälpas åt faktiskt och det är väldigt givande, vi är ett himla gott gäng i styrelsen. Så det är roligt och plus det får man det här samhällsengagemanget att kunna vara en del i det arbetet också, säger Eva.

Louise avslutar med en uppmaning.

– Det är jätteviktigt för Sverige att fortsätta med sitt föreningsliv och vi behöver flera engagerade i det, antingen engagerade i styrelser, som medlemmar eller bara stödmedlemmar, för att det visar någonting att vi har ett föreningsliv som jobbar med demokrati, och vi ska värna om demokratin i Sverige.

Text: Johanna Lundblad, Copyfabriken