”Det är väldigt roligt att jobba för en myndighet som är på tårna”

Som nybliven pensionär valde Karin Wiberg att både bli lotta och utbilda sig till stabsassistent – vilket ledde till ett avtal med Jordbruksverket. Där fick Karin snabbt rycka in på sin första insats under fågelinfluensan i Mönsterås.

Karin Wiberg är 66 år, bor i Almunge utanför Uppsala och har en bakgrund som projektledare inom it. Reträtten från arbetslivet var en viktig anledning till att hon engagerade sig som frivillig, först i Svenska Lottakåren och sedan för Jordbruksverket.

Karin Wiberg – Något ska man ju göra när man blir pensionär och får en massa tid över! Jag ville göra en insats för samhället, därför sökte jag mig till Lottakåren och sedan blev det Jordbruksverket.

Att det blev just Jordbruksverket var för att de annonserade och sökte stabsassistenter. Karin Wiberg tycker också att det är skönt att fokusera på ett område och veta var hon ”hör hemma”.

– Jag tycker att det är lättare om man kan bli lite mer specialiserad och mer ”inbodd” i det man ska göra när det väl blir allvar. Det känns också som att vi blir allt mer involverade, vi får mycket kontakt med Jordbruksverket, som skickar veckovisa uppdateringar om var det finns smittor just nu och andra saker som händer. Det är också skönt att veta vart jag ska om det blir en kris.

Snabbt in i hetluften

Avtalet med Jordbruksverket innebär att myndigheten hör av sig när det är en kris, och de frivilliga får då svara om och när de har möjlighet att delta i insatsen. Avtalet innebär även att delta i kurser och möten som Jordbruksverket arrangerar. Karin fick rycka in ganska snart efter att hon tecknade avtalet, när fågelinfluensan drabbade en av Sveriges största fjäderfäanläggningar i Mönsterås i februari 2021. Förutom att göra en insats för att lösa en kris, uppskattar Karin att få träffa andra människor med samma driv.

– Även om ingen önskar sig en kris, är det positivt att få hjälpa till att göra något åt den. Det händer mycket och det blir ett resultat. Det är också roligt att få nya vänner och lära känna nya människor. När man jobbar nära tillsammans under kris och kaos kommer man väldigt nära varandra.

En organisation på tårna

Under pandemin har fysiska möten och utbildningar varit uteslutna, men viss verksamhet har pågått på distans, som larmövningar och genomgångar av tekniska system online. Men den 7–8 december var det äntligen dags att få träffas fysiskt, under en workshop som Jordbruksverket genomförde för både stabsassistenter, fältassistenter och kommunikatörer.

– Förutom att få träffa och lära känna varandra gick vi igenom vad vill vi ha för utbildningar framöver, vad vi saknar, och gemensamma frågor kring vad som kan göras bättre för att vi ska fungera tillsammans med Jordbruksverkets resurser. Vi gick även igenom vad Jordbruksverket gör generellt. Det är ju en stor myndighet så det var en bra orientering om vad de olika avdelningarna gör, berättar Karin.

Även om det var bra att gå igenom önskemål om utbildningar och annat, tycker Karin att det viktigaste med workshopen var att få en inblick i vad Jordbruksverket gör – och hur mycket de arbetar med att utveckla och förbättra krisberedskapen.

– Jordbruksverket är en seriös aktör som verkligen håller sin organisation på tårna. De jobbar hela tiden framåt för att använda erfarenheter från händelser som fågelinfluensan och titta på vad vi kan göra bättre nästa gång. Det känns väldigt positivt att saker utvecklas och förbättras. Det gäller även om vi säger något, de tar till sig det och tar det vidare. På så sätt är de både lyhörda och aktiva, säger Karin.

Våga prova

Utöver stabsassistentutbildningen har Karin gått en lantbrukskurs på webben, anordnad av Svenska Blå Stjärnan. För Karins del var det däremot naturligt att välja stabsassistentrollen som frivilligresurs.

– Ganska många saker föll bort inom Lottakåren på grund av min ålder, som gör att jag inte når de fysiska kraven på den militära sidan, och kock ville jag inte bli. Min bakgrund på kontor och som projektledare gör att det passar mig bra att få hålla ordning och hålla ihop arbetet under en insats.

Vad har då Karin för tips till den som funderar på att engagera sig i en frivillig försvarsorganisation eller på andra sätt i samhället? Och hur ska man välja?

– Fundera över vem du själv är och var du kan passa någonstans, eftersom det finns många olika roller och verksamheter. Sedan är det bara att våga prova – det går alltid att ändra sig. Jag vill rekommendera att ta steget. Det är väldigt roligt att träffa och lära känna andra människor som vill saker, gör saker och är engagerade.

Lästips:

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken
Huvudbild: Jordbruksverket
Bild på Karin Wiberg: privat